Jag går ner till stranden. När jag kommer ner till båten som ligger i den lilla viken vet jag att det kommer att bli en fin dag. Den här septemberdagen ska jag vara ensam i båten och imorgon kommer minnet av den att linda sig som solstänk i mitt sinne. De lätta vågorna på sjön glittrar av solen som ännu värmer min kropp. Jag ror ut med lugna, jämna, vana tag och styr över vattnet mot sundet där jag vet att det helt nära land finns en alldeles liten, stenig holme med några knotiga tallar. Där ska jag sitta och värma händerna på kaffekoppen, titta ut över vattnet, observera vågornas rörelser mot stenarna, känna den svala vinden mot min kind och i mitt hår och bara låta tankarna fara tills jag är klar.