Jag har under åren stickat, virkat, sytt både på maskin och för hand allt från gardiner till folkdräkt, broderat korsstygn, vävt dukar, handdukar och mattor, sysslat med sävslöjd och lekt med växtfärgning…

Det textila skapandet – både det egna och andras – skänkt mig enormt mycket glädje genom åren. Det är en grund i min tillvaro som jag alltid kan gå tillbaka till och som jag kan vila i, tryggt. Skaparlusten finns alltid där, någonstans. Ibland går den som i ide och kräver ingen uppmärksamhet alls, men när den vaknar igen är det som att träffa en gammal vän. Idéer blir till visioner som bara måste förverkligas. Material söks fram eller införskaffas och sedan kan jag snart börja se min idé konkretiseras.

Ofta går arbetet ändå långsamt. Det är något välgörande i att det inte går att hasta, att takten är maklig. Att sticka är nästan meditativt, särskilt i de lättare partierna, och jag låter tankarna gå. Vissa delar igen kräver min fulla uppmärksamhet och jag får koncentrera mig för att hållas på alerten. Jag uppslukas. Under processen känner jag materialen och verktygen i min hand och ibland känns också doften: av lin, ull, säv eller andra naturmaterial. Trots att jag hållit på med handarbeten hela livet hittar jag också fortfarande nya infallsvinklar och kombinationer att prova på och lära av.

Skaparglädjen återkommer alltid, i någon form.