Sommardagar

Låt mig berätta för dig om min barndoms somrar. Somrar, då jag strax bakom stugknuten plockade en plastmugg full av blåbär att ”stampa” och äta med plättarna som pappa stekte. ”Med”, för plättarna (stora, stekta i gjutjärnspanna) skulle rullas och doppas i blåbärsstampet i muggen. Somrar, då mamma – solvarm och iklädd bikini – knackade på fönstret för att väcka mig till en solig, spegelblank morgon. Hon hade gjort en bulladeg och kokade munkringar i det lilla köket nere på stranden. Samma solrosolja som behövdes till munkkoket ströks sedan på våra solbruna ryggar, så det blev blåskiftande oljefläckar på vattnet när vi simmade. Somrar, då jag med pappa for ut några timmar i båten för att fånga abborrar som vi sedan rökte och åt med fil och smörgås av Storranks bröd, som jag tror var den enda sorts bröd som fanns på den tiden och som blev blått av mögel om man inte hann äta upp direkt. Och sen ett glas mjölk och skorpor till efterrätt. Somrar, då jag täljde pinnar med min nya täljkniv och spikade stubbar fulla med gamla spikar som vi hade i lidret i ett gammalt, rostigt emaljerat tvättsfat. Somrar, då jag simmade från morgon till kväll. Först alldeles bredvid bryggan och med händerna i den mjuka sandbottnen, sen med hjälp av ett slags flytetyg som pappa gjort av kork och ett tjock grönt tyg och skulle snöras runt bröstkorgen. Vi hade en regel att man inte fick fara i vattnet på nytt innan håret var torrt och mitt kortklippta hår torkade alltid på nolltid. Somrar, då vi låg inne i stugan och läste serietidningar eller spelade kort om kvällarna och de regniga dagarna då regnet smattrade så mysigt på filttaket. Somrar, då vi hade kusinbesök och klämde in oss att sova i stugan på 29 kvadrat, kanske 8–9 pers. Vi drog långsticka om vem som skulle få sova i övre sängen och vem som fick ”lepo-lassen” (ett slags hopfällbar kombinerad solstol och extrabädd). Och när mormor var med gällde det att snabba sig i säng, för det var lögn i fan till att få sömn i ovansängen om hon hann somna först.

Alla dessa somrar har jag kvar i mig, i träden, i sjövattnet, i marken som jag ännu trampar, i den bekanta utsikten över sjön och i blåbärsriset där jag ibland plockar mig en mugg.

Minna Knutar

Minna Knutar

Lämna ett svar

Sök

Kategorier: